runtomkring.blogg.se

Som alla andra barn så har jag självklart en mor och en far som producerat fram mig.
Tyvärr har jag inte haft den turen att få ta del av bådas liv lika mycket, men jag har en mamma i alla fall. Världens bästa. Pappa kan vi lämna utanför detta då jag inte pratat med honom sen jag var 16 år.

Mamma, min mamma... Min älskade förebild.
Starka kvinna!
Har alltid varit mammas flicka, förutom i tidiga tonåren men då var jag väl ingens flicka ..
Jag älskar min mamma, min mor är min bästa vän och jag kan inte förklara min kärlek till henne i ord.
Jag är så glad att just hon är den hon är.
Vi kan prata om allting och hon har stöttat mig i de allra svåraste tider, så som mammor ska göra men som kanske inte alla gör.
Vet att hon skulle göra allt som står i hennes makt för att  vi 3 barn ska få det bra, och det är tryggt att veta det.

Destå äldre jag blivit destå oftare får jag höra hur lik jag är min mor, och det är jag stolt över. Jag är gärna lik mamma till både beteende och utseende.

Jag älskar dig mamma!

Kärlek, ja enligt mamma var min första kärlek en grannpojk som jag kallade Cuckus och som jag älskade över allt annat, vid 5 års ålder. Men vem vet egentligen vad kärlek är? =)
De som känner mig vet mycket väl att jag är och har alltid varit en tjej som faller som en fura direkt, jag har otroligt lätt  för att få känslor, starka intensiva passionerade känslor som brinner, bankar och slår i mitt bröst.

Min första riktiga jävliga tonårskärlek kan jag berätta att det var en kille som hette Marcus, Åh va kär jag var. Åh jag var så tokig i honom, jag gjorde vad som helst. Skulle han säga åt mig att hoppa från en bro så skulle jag göra det på stört! Jag svansade efter Marcus som en jag-vet-inte-vad och skulle nog vid den tidpunkten kunna ge upp mitt liv för honom. Tonårskärlek, ja vilken grej.

Sen var det ju faktiskt så att lilla Elina blev kär på nytt; VARJE månad så hade hon hittat en ny trevlig (helst yngre) kille som hon älskade mer än livet. Sen att vissa killar (så som Marcus och Linus) var återkommande det betydde ju bara att vi var menade för varandra i slutändan. Oja, jag har dejtat de flesta sorter, allt ifrån totala nördar, till sporttokar till knarkare. Ja herrejävlar!

Jag skulle vilja säga att första gången jag vart kär "på riktigt" det var när jag träffade Daniel. Det var inte bara en flyktig förälskelse som dog efter en månad utan det var och kunde ha blivit framtid av hela våran sak. Det var äkta, det var passionerat och vackert och vi gav inte upp trots att vi gång på gång fick motgångar.
4.5 år höll vi på fram och tillbaka och byggde på våran relation, men tillslut fick vi ju lov att gå vidare bägge två och det slutade ganska bra tycker jag allt, vi är bra vänner och jag vet att jag kan vända mig till Daniel vad det än gäller, han känner mig bättre än någon annan, vi levde ju trots allt PÅ varandra under en så lång tid.

Ja mina vänner, nog har jag varit kär i mina dagar, fast idag kallar jag det inte kär, skulle mer kalla det passionerade förälskelser. Mitt hjärta har lurat mig ack så många gånger..

Kär är jag just nu, inte bara lite utan GALET. Sådär sliskigt fnittrigt sött kär. Men det hör kanske inte till saken? ;)

Första dagen och första inlägget efter denna lista kommer handla om mig, mig och mig. Hm. Fast jag tycker väl nästan att denna blogg bara handlar om mig i alla fall.

Vem är då Elina?

Jag är en tjej på 22 år som för tillfället bor i Dublin där jag jobbar som Help-desk agent för IBM. Detta har jag gjort sen i November 2010 och jag blir nog här ett tag.
Jag är en ganska glad och trevlig tjej som är lätt att vara med, ganska enkel och lättsam, försöker vända livets hinder till någonting positivt hela tiden för livet blir så mycket enklare då.
Jag kommer ifrån en småstad i sverige som heter Mora, ni vet Vasaloppet och Dalahästar (det funkar faktiskt att säga så här i Dublin också, många vet vad det är)
Mina bästa vänner är min bror, min storasyster och min mamma. Familjen är Otroligt viktig för mig och alltid nummer ett på listan.

Jag är bara 22 år och har hela livet framför mig, jag har aldrig varit en sån som gillar planer eftersom de blir aldrig osm man tänkt sig i alla fall, men jag har väl en idé om hur jag vill att det ska se ut i framtiden men det orkar jag inte skriva om här.

Just nu befinner jag mig i ett nytt land, nytt jobb och bland nya vänner och jag växer otroligt mycket som människa. Jag är ganska övertygad om vem jag är men jag har stora idér om vem jag KAN komma att bli.

Tycker det är enormt viktigt att ge alla människor en ärlig chans, jag vill inte dömma ut någon det första jag gör utan tror på det goda i människorna. Sen kan man ju inte klicka med alla människor, så är det ju.

Jag älskar katter, brinner för mina heliga birmor som är kvar i Sverige och väntar på mig :)

That's all for now.