Dag 2 - Min första kärlek
Kärlek, ja enligt mamma var min första kärlek en grannpojk som jag kallade Cuckus och som jag älskade över allt annat, vid 5 års ålder. Men vem vet egentligen vad kärlek är? =)
De som känner mig vet mycket väl att jag är och har alltid varit en tjej som faller som en fura direkt, jag har otroligt lätt för att få känslor, starka intensiva passionerade känslor som brinner, bankar och slår i mitt bröst.
Min första riktiga jävliga tonårskärlek kan jag berätta att det var en kille som hette Marcus, Åh va kär jag var. Åh jag var så tokig i honom, jag gjorde vad som helst. Skulle han säga åt mig att hoppa från en bro så skulle jag göra det på stört! Jag svansade efter Marcus som en jag-vet-inte-vad och skulle nog vid den tidpunkten kunna ge upp mitt liv för honom. Tonårskärlek, ja vilken grej.
Sen var det ju faktiskt så att lilla Elina blev kär på nytt; VARJE månad så hade hon hittat en ny trevlig (helst yngre) kille som hon älskade mer än livet. Sen att vissa killar (så som Marcus och Linus) var återkommande det betydde ju bara att vi var menade för varandra i slutändan. Oja, jag har dejtat de flesta sorter, allt ifrån totala nördar, till sporttokar till knarkare. Ja herrejävlar!
Jag skulle vilja säga att första gången jag vart kär "på riktigt" det var när jag träffade Daniel. Det var inte bara en flyktig förälskelse som dog efter en månad utan det var och kunde ha blivit framtid av hela våran sak. Det var äkta, det var passionerat och vackert och vi gav inte upp trots att vi gång på gång fick motgångar.
4.5 år höll vi på fram och tillbaka och byggde på våran relation, men tillslut fick vi ju lov att gå vidare bägge två och det slutade ganska bra tycker jag allt, vi är bra vänner och jag vet att jag kan vända mig till Daniel vad det än gäller, han känner mig bättre än någon annan, vi levde ju trots allt PÅ varandra under en så lång tid.
Ja mina vänner, nog har jag varit kär i mina dagar, fast idag kallar jag det inte kär, skulle mer kalla det passionerade förälskelser. Mitt hjärta har lurat mig ack så många gånger..
Kär är jag just nu, inte bara lite utan GALET. Sådär sliskigt fnittrigt sött kär. Men det hör kanske inte till saken? ;)
De som känner mig vet mycket väl att jag är och har alltid varit en tjej som faller som en fura direkt, jag har otroligt lätt för att få känslor, starka intensiva passionerade känslor som brinner, bankar och slår i mitt bröst.
Min första riktiga jävliga tonårskärlek kan jag berätta att det var en kille som hette Marcus, Åh va kär jag var. Åh jag var så tokig i honom, jag gjorde vad som helst. Skulle han säga åt mig att hoppa från en bro så skulle jag göra det på stört! Jag svansade efter Marcus som en jag-vet-inte-vad och skulle nog vid den tidpunkten kunna ge upp mitt liv för honom. Tonårskärlek, ja vilken grej.
Sen var det ju faktiskt så att lilla Elina blev kär på nytt; VARJE månad så hade hon hittat en ny trevlig (helst yngre) kille som hon älskade mer än livet. Sen att vissa killar (så som Marcus och Linus) var återkommande det betydde ju bara att vi var menade för varandra i slutändan. Oja, jag har dejtat de flesta sorter, allt ifrån totala nördar, till sporttokar till knarkare. Ja herrejävlar!
Jag skulle vilja säga att första gången jag vart kär "på riktigt" det var när jag träffade Daniel. Det var inte bara en flyktig förälskelse som dog efter en månad utan det var och kunde ha blivit framtid av hela våran sak. Det var äkta, det var passionerat och vackert och vi gav inte upp trots att vi gång på gång fick motgångar.
4.5 år höll vi på fram och tillbaka och byggde på våran relation, men tillslut fick vi ju lov att gå vidare bägge två och det slutade ganska bra tycker jag allt, vi är bra vänner och jag vet att jag kan vända mig till Daniel vad det än gäller, han känner mig bättre än någon annan, vi levde ju trots allt PÅ varandra under en så lång tid.
Ja mina vänner, nog har jag varit kär i mina dagar, fast idag kallar jag det inte kär, skulle mer kalla det passionerade förälskelser. Mitt hjärta har lurat mig ack så många gånger..
Kär är jag just nu, inte bara lite utan GALET. Sådär sliskigt fnittrigt sött kär. Men det hör kanske inte till saken? ;)
Kommentarer
Trackback