runtomkring.blogg.se

1 vecka sen jag lämnade Dublin i kaos och tårar. 1 vecka utan regn, rusk och ångest. 1 vecka utan dig vakandes vid min sida. Längsta veckan i hela mitt liv.

 

Stressad dag denna söndag, har fått nycklarna till boende i Malmö, lägenheten är mindre än minst men det ska nog gå bra. Det duger åt mig åtminstånde.

 

Anders följde med mig till Malmö för att lämna av mina grejer även fast han var otroligt bakfull. Tacksam tjej! Ja! Jag bjöd honom på lunch på någon restaurant vi hittade någonstans i närheten av centralen. De som känner mig vet ju att jag inte har de så lätt att hitta saker och ting.

 

Nu har jag inte bara en stad utan två som jag ska lära mig med bussar, tåg och allt vad det innebär. Gäller att jag skärper mig nu och är uppmärksam.

 

Lämnar Anders på stationen och tar sedan buss 3, Ringlinjen via erikslust "hemmåt", första gången jag använder mitt nyinköpta pendelkort. Och det går bra, bussarna i malmö har digitalskyltar som visar vilket nästa stopp är och det uppskattar jag verkligen.

 

Kommer hem och slappnar av i några timmar innan det börjar bli dags att röra sig mot Kastrup flygplats i Köpenhamn.

 

Där står jag sedan i folkmassan och väntar, väntar och väntar i vad som känns som en evighet (det tog faktiskt otroligt lång tid, kanske en halvitmme) och tillslut så ser jag dig! Lyckan bubblar upp i magen och jag kastar mig runt dig - fy fan va skönt! Du är verkligen verkligen här! Hos mig! Helt otroligt!!

 

Vi åker hem till "mig" och det känns så skönt att bara få ha dig vid min sida igen. Känns overkligt men du är ju här så det måste vara verklighet.

 

Lycka.